måndag 12 november 2012

Långsam tillväxt 3


På jakt efter nya rekryter till sitt krigsband driver Morghoul och Rod-Rod och Mr Big omkring i skorneöken när de ser en cyklop drickandes vatten vid en oas. "Åh! Det är säkert den där superbrutna elvapoängsmodellen alla gnäller om! Skornedeathjack!" Tänker Morghould och blir ovän med en Paingiver så att han kan mörda honom och sprinta fram till monstret.
-Är det du som är Karn?
-Nä. Vi är bröder men folk brukar ändå säga att jag är väldigt molik honom.
*Badom dish*


Vecka 3
Motståndare: AlmightyFishtank
Scenario: Destruction
Poängnivå: 20

Min lista
Master Tormentor Morghoul
-Cyclops Brute
-Titan Gladiator
-Bronzeback Titan
Min Paingiver Beast Handlers
Orin Midwinter, Rogue Inquisitor

AlmightyFishtanks lista
Kaya the Moonhunter
-Laris
-Warpwolf Stalker
-Gnarlhorn Satyr
Shifting Stones with Stone Keeper
Druid Wilder

Prisfyndet Uppsala, en plats för vuxna människor
Dave vinner slaget och väljer att ta första rundan. Hans Stalker spurtar mot objektivet medans resten av cirkelgubbarna tar det lite mer piano och jonglerar runt lite aniums och upkeeps.

En snabb uppskattning är att hans Stalker utan problem (P+S 20 med Forced Evlution) kommer kunna ha sönder objektiv A nästa runda, vilket rent spontant känns väldigt dåligt.  Så jag tar det mogna beslutet att det här skall bli min featrunda. Morghoul kastar Abuse och Admonition på bronzebacken och avancerar sedan och featar. Rod-Rod lägger rush på storebror och chargear sedan så långt han bara orkar. Den nyrekryterade bruten kastar safeguard på Morran och chargear även han. Full fart frammåt! Tanken är att pappa bronzeback skall kunna plocka objektiv nummer ett nästa runda och att det sen skall bli en kakpromenad.

För så här bra press förtjänar man en Pulitzer
 
Dave placerar sin satyr för att hota med eventuellt counterslam om jag chargear objektivet, teleporterar stora stygga vargen och glömmer att flytta på Kaya. Inte mycket händer. Glad i hågen upkeepar jag admonition. Morran kastar abuse ännu en gång på bronzebacken och gömmer sig sedan bakom en mur. Rod-Rod bidrar med rush och sen far Mr Big iväg som ett skenande ånglok. Jag tror inte ens jag enrageade honom, men det visar sig spela ganska liten roll.  Chargen når fram och eftersom att objektivet är emellan oss blir det inget counterslammande.  Några P+S 19 nävar senare och monoliten är ett minne blott. Edgar kastar safeguard på Morran och jag passar turen.

Den eviga frågan


Efter att ha förlorat en tävling i farlighet väljer satyren att springa hem till Kaya samtidigt som wildern springer fram för att binda upp Mr Big. Stalkern spenderar ännu ett drag med att stryka omkring i skogen och se farlig ut.

Jag upkeepar admonition av följt av charge på wildern med Morghoul. Jag slår lite taskigt och tvingas spendera två fury för att döda henne vilket leder till att jag inte har råd med både rush och abuse på bronzebacken, vilket visar sig vara mycket tråkigt. Av någon anledning är jag rädd för att satyren skall counterchargea IGENOM Laris så jag springer fram med min brute för att låsa upp bocken innan Mr Big ger sig av. Bronzebacken är på håret inom 9.5" från Laris och chargear iväg för att göra mos av lilla stygga vargen. Med två extra tum skulle det inte vara något probem att komma åt Satyren också men det känns endå väldigt skönt att begränsa Kayas assassineringspotential, så jag är inte alltför bitter.

Daves tillbakakaka innehåller en headbuttande satyr som slår lite på Edgar och tar ut i runda slängar hälften av hans liv. Kayas aktivering resulterar i en muzzlad bronzeback (illa) och featpoppande. Stalkern ser nu sin mölighet att få vara med lite och ger sig på min gladiator. Av någon anlednin stannar han inom 2" men inte 0.5" och lämnar Rod-Rod på 7 liv för att sedan feat-teleportera tillbaks. Stenarna ställer sig iväg.

Mitt nästa drag är härlig noobdåligt. Bronzebacken frenzyar eftersom att jag glömt ett fury på honom, vilket resulterar i en död sten. Gladiatorn chargear sedan UR Morghouls kontrollyta (han är helt OUT OF CONTROL som det heter på engelska) och gör typ 2 skada på vargen...

Fru Fortuna verkar dock vara på dåligt humör även i Daves runda och BÅDE gnarlhornen och stalkern frenzar med en fury var. Satyren slår 2, 1, 1 på träffslaget och Edgar är säker. Dessvärre går det inte lika bra för Rod-Rod som får äta stalkerklinga och dör den stora dödsdöden.

Misstag 2: misstagen slår tillbaka, eller "Ibland gör jag saker bara för att se hur ont det gör".

Edgar slår in lite skada på Gnarlhornen och Mr Big placerar sig för att göra slut på objektivet nästa runda. Sen ställer sig Morghoul inom kastavstånd från Edgar, utan safeguard men med admonition (då är han säker, eller?). Jag får lite ont i magen när jag passar turen och inser mitt misstag. Dave bestämmer sig för att prova på ett two-handed throw. Han träffar bruten och vinner styrkeslaget. 17 DEF är dock för svårt att träffa och med ett tillräckligt högt avvikelseavståndsslag senare kan jag andas ut.  Med tanke på att Morghoul är väl inom avstånd från Stalkerna hade det kunna slutat illa... Stalkern dödar istället för Morghoul utan större problem bronzebacken.

Dags att skärpa sig. Fyra paingivers chargear Satyren. ALLA träffar, och jag lyckas plinga in de fem skada som krävs för att döda besten. Morghoul kastar sedan admonition och abuse på Edgar som slår in tio i skada på objektivet.

Daves tur kan sammanfattas med "berserkad Stalker träffar inte paingivers över mur särskillt ofta".

Nu kanske ni undrar vad som händer på den här bilden? Det gör jag med.

6, 6, 6 känns nästan lika bra som assassination.
Det börjar vid det här laget kännas ordentligt svettigt. Om jag inte lyckas pajja objektivet den här rundan kommer stalkern med största sannolikhet göra slarvsylta av min brute. Morghould med ett par paingivers mot en Stalker och Kaya är väl inget som verkar jättelockande så jag ber en bön till tärningsgudarna och aktiverar paingivers för enrage på cyklopen. Morghoul följer upp med lite abuse och admonition, sen aktiverar jag Edgar. Första attacken med skölden gör ett i skada. Objektivet sitter nu på 9 liv. Första spjutsmällen träffar och jag funderar lite. På tärningar minus 4 väljer jag att boosta och tärningarna landar på 6, 6, 6. Stark förstainsats av Edgar även om jag börjar sakna casterkill. Jag har dock hört att nästa motståndare har jättekorta ben, så det finns att hoppas på.

6 kommentarer:

  1. Jag gjörde bort mig helt enormt i detta slag. Aktiveringsordning och en del andra grejer var bara dålig av mig.
    Det märks att jag förbli väldig röstig när det gäller PP spel, och helt ur slag med en styrka som inte alls likna de tåliga skyttegrupper som jag spelat mest med mina dvärger.
    Detta var dock en rolig och rätt så jämn kamp till slut, trots att jag kände mig underlägsen i princip hela slaget tack vara Admonition och mina egen dumheter (mina underbara tärningsslag hjälpte inte som du påpekade.)

    Det är bara för mig att acceptera en rättviss förlust och kör vidare.

    SvaraRadera
  2. Jag gjorde också en hel del misstag :) Men jo, det blev väldigt svettigt där ett tag med en flygande cyclops som med lite bättre tärningsslag skulle inneburit ett helt annat slutresultat. Circle är lite trixiga att få till, vilket iofs stämmer in på Morghoul ganska brta också. Så det är bara att öva :) Kul match hur som helst.

    SvaraRadera
  3. Är det Dave som i BloodBowl-Dave?
    Ser ut som han...


    Och heja olifanterna! Som vanligt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag antar det? Han har iaf en massa målade BB-lag. Fast det kanske finns fler Dave med Blood Bowl passion i Sverige :)

      Radera
  4. "För så här bra press förtjänar man en Pulitzer." Briljant.

    Supermysig läsning igen. Man kan inte göra annat än att heja på ökenfaunan.

    SvaraRadera